Allt om Humlan

Jo jag känner mig ganska så nere idag så namnet på det här inlägget har all sin rätt att vara där.

Det är jobbigt att inte ha någon man känner här i Norrköping. Man går mest bara hemma varje dag.
Visst man går och handlar och går en promenad med hjärtegrynet och älskling men ändå.
Man vill lixom ha nån mer. Svårt o förklara känslan men ensam känner man sig.

Sen i Linköping vet jag inte vad som hänt med folk om jag ska vara riktigt ärlig!?
Ända sedan vi flyttade hit så har inte en ända kotte hört av sig. Det har bara fått
vart jag som fått höra av mig och de känns inte rätt heller. Man behöver inte ses bara
för man hör av sig. Man kan lixom bara slå iväg en pling, Sms eller varför inte på FB
Men ingen i Linköping verkar att bry sig längre, Ingen som gör nånting som jag precis skrivit
utan bara för att man flyttar så är man bortglömd. De känns verkligen så.

I början när vi hade flyttat så hörde jag av mig och hörde hur det var med folk, Samt fråga
ifall dom ville komma hit för att se lägenheten och så. Men ingen kunde komma och det kan
jag förstå pga pengabrist osv. Men nu när man har fått barn och allt och ingen klarar ens av
att höra av sig då för att vilja se ens lilla Prinsessa,. Hmm var man nått värd i vännernas ögon?
eller var man bara nån slags slit o släng? och orka höra av sig när han inte bor i stan längre?

Nää jag vet att de här inlägget kan skapa irritation, Men tänk innan ni skriver att jag är lite NERE
idag..