Hm, jo jag vet att jag inte är den flitigaste med att uppdatera bloggen, Men faktum är så har jag inte haft någon lust.
Inte vetat vad jag ska skriva eller nånting, Så istället för att lägga in små meningslösa inlägg så har jag skitit i de totalt istället.

Men åter till själva huvudämnet och även de som gör så att rubriken lyder som den gör.
Varenda gång blir jag lika glad över att få börja jobba, men sen så slutar de med att jag får sluta. Som nu te.x fick jag rycka in på ett företag och jobba där i 2veckor eftersom dom var underbemannade. 3dar resulterade i 2veckor.
Vafan är de för nån jävla skit då? Fått låna till mig pengar till busskort så jag kunde åka till och från jobbet o så händer de såhär.

För varje gång de händer såhär med att jag får sluta, gå tidigare etc så sänker de mitt självförtroende så förbannat jävla mycket. De blir bara mer och mer att jag vill dra mig ifrån arbetslivet för att jag inte vill vara med om det någon mer gång lixom..  Jag har haft 3 jobb och på 3 jobb har jag fått sluta. såhär ser de ut.

Första jobbet var precis efter att jag slutat gymnasiet, Jag var glad att jag fick ett jobb så fort osv. De resulterade i att vad som än hände på de företaget så var de jag som fick skit. Oavsett om de var på andra sidan av företaget så var de mitt fel..

Andra jobbet har jag alltid trivts på men ändå så kör dom med mig, Konstigt nog så längtar jag ändå tillbaka dit även fast cheferna hänger o slänger med mig. Jag duger ett tag, Sen får jag gå, duger ett tag, får gå.

Tredje jobbet är de stället där detta inlägget har handlat om som mest.

Så i slutsats av hela de här inlägget så är jag trött på att bli behandlad som SKIT av företag. Jag är inte någon jävla trasdocka som går o ta fram när fan man väl känner för de sen bara gömma/kasta bort den när allt är i sin ordning igen! Jävla förbannade skit! Behandla mig respektive alla andra som människor, inte nån jävla leksak.

Inte konstigt att de egentligen är så mycket arbetslöshet i Sverige när företagen leker med alla. Inte konstigt att folk blir rädda för arbetslivet när man blir behandlad som man blir. Jag själv blir bara mer och mer rädd för arbetslivet för varje dag som går typ. De är fan inte klokt, De skulle vara som förr då ens föräldrar/far o mor föräldrar var små.

Då man bara kunde gå till ett ställe, säga att man behövde jobb så fick man de. Man behövde inte nått gymnasiebetyg eller nånting. Då fanns de nått som kallas Lärling! De är nånting som de här landet skulle satsa på att införa igen. Fan vad det skulle underlätta för allt o alla människor som går på bidrag och knappt har mat hela månaden o måste räkna varenda krona för att de ska gå ihop. De finns så mycke människor som verkligen vill jobba men inte kommer ut i arbetslivet eller inte vågar försöka längre.

Tack för mig, orkar inte skriva mer! Blir bara depp själv när man själv blir behandlad som nån leksak

Pz out!